Beskyttelsen jeg fikk varte kun i en uke... Marerittene er tilbake. Jeg hadde mitt første på én uke nå i natt. Våknet presis kl 3 og ropte, gråt og var svett over hele kroppen. Yilmaz forsøkte å trøste meg, men det tok minst en halvtime før jeg klarte å roe meg ned. Jeg torte ikke å gå inn på badet, så Yilmaz måtte være med :(
Dette drømte jeg: Først møtte jeg en dame som satt og solte seg her i Tyrkia. Deretter kom jeg tilbake til leiligheten hvor jeg hørte lyder og syntes at atmosfæren var så ekkel. Jeg ba en bønn (ja!) om beskyttelse fra Gud, Jesus og Den Hellige Ånd, og fra alle englene i lyset. Deretter ble lydene enda verre, og jeg hørte skrapelyder fra etasjen over. Gikk og gjemte meg ute i gangen, men plutselig gikk døren opp. Der sto det en liten gutt som var sønnen til denne svenske damen. Han hadde en leke i hånden, en sånn vifte som går rundt når det blåser. Han var død. Han sa at moren også var død. Jeg sa ¨vær stille, ikke si at jeg sitter her¨. Så kom faren hans, og han var akkurat like død som kona og sønnen. Han smilte og visste ikke at han var død :( En stor, kraftig mann med lyst hår. Han fortalte meg at han hadde vært hos skredderen og fått ordnet ei bukse, og etter det ble alt svart... Plutselig så jeg henne; En ekkel dame med langt, mørkt hår. Hun var likblek og laget lyd som et monster. Et vræl. Hun kom i mot meg, fløy liksom over gulvet, så sint fordi jeg hadde bedt om beskyttelse fra Gud. Hun skulle drepe meg, og da våknet jeg...
Jeg ristet sånn at Baby våknet. Vi ble begge søvnløse etter dette, spiste frokost kl 4:30 og sovnet ikke før i 10-tiden... Uff, jeg er så sliten :(( Kan jeg ikke få fred?? Kommer neppe til å få sove i natt når jeg vet hva som venter meg...
Så det blev en tur iaf, hur känns det? Rätt beslut?
SvarSlettOM jag skulle åka till Oba så skulle det bli vintertid, mindre folk, mindre stress men tyvärr förmodligen lika mycket skitsnack. Jag pallar det inte, allt handlar om att vara cool och inte äkta...
Hur jag jag och Cihan träffades är en ganska lång historia och finns i min gamla blogg, men kort så jobbade han i alanya (som han lämnade för att jag bad om det) och sprang efter mig i 6 hela veckor tills jag gav efter. Trots att jag inte alls ville ha ngt när vi träffades vet jag exakt vad jag hade på¨mig den kvällen, vad han sa och hur ting skedde. Undermedvetet kanske jag blev lika kär som han blev? Faktist berättade om mig för sin syster innan vi blev tillsammans och hon krävde att få prata med mig på telefon när vi väl blivit i lag för att få veta att jag fanns på riktigt, hihi :)
Jag gillar Trabzon! Jag har även varit i områdena runt Trabzon, Rize, Tonya (Cihans village) och ja... Vi åkte bil mellan Alanya och Trabzon (16 timmar) samt buss (22 timmar) så man får ju se en del :) Då jag bott i Trabzon är det ju nästan som hemma... Så jag åker liksom inte dit på semester, utan hem typ, Semester är när vi åker till Kemer för att bada, haha. Visst är livet annorlunda där (i de första inläggen jag skrivit i den här bloggen så finner du mina tankar om just skillnaden mellan Trabzon/Alanya/Skandinavien :)
Roligt att du tycker om min blogg! Jag tycker mest att jag svamlar men det är otroligt kul att få höra att det är uppskattat! Hoppas turen blir bra, och att ni får fina dagar tillsammans! Kram